Att köpa fågel

Att köpa en fågel eller vilket annat djur som helst, innebär att man måste ta ansvar för djuret. Som ägare måste man se till att fågeln får leva i en berikad miljö, får rätt mat och får sällskap. Med andra ord, blir omhändertaget på ett korrekt sätt. Man måste även tänka på att fågeln kanske lever länge och därför vara villig att ta hand om den hela dess livslängd. Den tid som man lägger ner på sin fågel i början, ska man även lägga ner när man ägt fågeln i många år.

För att kunna ta hand om en fågel måste man ha kunskaper om arten och vad just den kräver. Utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter kan man sedan välja vilket art man ska köpa. Är man en ansvarsfull djurägare börjar man med lättare arter av dem man är intresserad av, för att sedan när man skaffat sig mer kunskaper, kanske köpa ett djur som kräver mer av dig som ägare. Är man till exempel intresserad av fiskar och akvarier, börjar man med ett sötvattensakvarium med lättare fiskar och inte ett saltvattensakvarium på 5000 liter.

Har man ingen eller lite erfarenhet av fåglar rekommenderar vi att man börjar med en mindre krävande fågel, vare sig det är en papegoja eller en raknäbb. Det finns flera anledningar till denna rekommendation.

Livslängd

En stor papegoja (amason, ara, grå jako, kakadua och ädelpapegoja) kan leva över 60 år. Tröttnar man eller inser att det inte fungerar med det liv man lever efter några år, mår papegojan mycket dåligt av att byta familj. En stor papegoja har en intelligensnivå som ett mindre barn. Ett barn flyttar man inte från familj till familj.

En mindre krävande fågel har många gånger en kortare livslängd och inte samma sociala behov och klarar i de flesta fall mycket bättre av att byta familj om man som ägare inte kan ha kvar fågeln.

Vi vill dock påpeka att alla fåglar, framför allt papegojor på grund av sin intelligens och stora sociala behov, inte mår bra att byta ägare många gånger.

Bur

En stor papegoja kräver en mycket stor bur vilket oftast är mycket kostsamt. Man brukar säga att buren kostar åtminstone lika mycket som fågeln i inköp. Köper man en papegoja för 8000 kronor, får man räkna med att buren kostar lika mycket. En mindre fågel kräver en mindre bur, vilket gör att det blir inte lika kostsamt. Det är också lättare att bygga en bur själv till mindre fåglar. Det går att använda tunnare nät och göra en stomme av trä vilket inte går till större fåglar som biter sönder stomme och nät.

Vi vill påpeka att från och med den 1:a juli 2007 gäller Djurskyddsmyndighetens rekommendationer angående burstorlekar även för privatpersoner. Vi rekommenderar därför att man redan vid inköpet följer deras krav. Detta är en självklarhet för fågelns bästa!

Mer om Djurskyddsmyndighetens krav på burstorlekar finns att läsa på www.djurskyddsmyndigheten.se.

En artikel som handlar om fågelns bur kommer senare.

Ljudnivå

En stor papegoja har enorma röstresurser och kan lätt höras flera våningar i ett hyreshus. De mindre fåglarna har en betydligt lägre ljudnivå vilket är mycket lättare att stå ut med.

Väljer man att skaffa en fågel med stora röstresurser kan det vara en god idé att tala med grannar och hyresvärden. Vi har tyvärr allt för många erfarenheter av fågelägare som måste sälja sina fåglar på grund av att grannarna klagar, vilket har lett till varningar från hyresvärden.

Fåglar bits

Även de tamaste fåglarna kan bita sin ägare. Att bli biten av en moluckkakadua med 600 kilos tryck i näbben är inte kul då det blir mycket kraftiga skador. Mindre fåglar bits inte lika hårt.

Har man barn ska man också tänka till en extra gång om man väljer att köpa en stor papegoja. Att veta att fågeln i familjen i ett obevakat ögonblick kan skada ett försvarslöst barn är inte roligt. Att behöva stänga in fågeln i sin bur för att man är rädd att barnen ska skadas eller för att man inte har tid över då barnen kommer i första hand, mår varken fågel eller en ansvarsfull djurägare bra av. På sikt är en sådan relation inte bra, fågeln blir skrikig och ännu mer benägen till att bitas, som i sin tur gör situationen ännu mer ohållbar.

Saker går sönder

En stor papegoja har en stor näbb vilket den kan förstöra mycket med, lister, elkablar, ja listan kan göras mycket längre än någon kan föreställa sig. Till skillnad mot småbarn, där tricket är att säkra alla rum upp till en meters höjd, kommer en papegoja åt allt. Till och med det du inte kommer åt eller ens funderat över. Som ägare av en stor papegoja börjar man undra om skövlingen av regnskogarna verkligen beror på människan eller om det är helvilda papegojor som biter ner alla träd. Många gånger går det väldigt fort och har man oturen kan fågeln bita till exempel i en strömförande elkabel och dö.

Även de mindre papegojorna så som till exempel dvärgpapegojor är mycket duktiga på att bita i allt och förstöra saker. De har dock en mindre näbb vilket gör att det tar längre tid att bita sönder saker och man hinner kanske upptäcka i tid att fågeln sitter på elkabeln och gnager.

Väljer man en liten raknäbb (t ex finkar), biter de normalt inte sönder någonting.

Tidsaspekt

En stor papegoja kräver mycket tid, mer tid än en hund kräver. Får den inte den tiden den kräver, mår den mycket dåligt vilket kan få förödande konsekvenser så som fjäderplockning och en skrikig fågel som inte går att hålla inomhus. Detta gäller framför allt om man har en ensam fågel.

Har man två fåglar blir de inte lika beroende av dig, framför allt om de bildar ett par, men man får inte glömma bort att de tar mycket tid ändå. Många gånger ser de fortfarande dig som sin partner och vill vara med överallt.

Väljer man att hålla krävande raknäbbar som sällskap, fordrar även dessa väldigt mycket tid. Att tillreda mat kan ta flera timmar om dagen då deras kost kan vara mycket mödosam att producera hemma i köket. Även att få tag på rätt sorts mat kan vara mycket svårt.

Den stora skillnaden är att de inte stör grannar, biter hårt, förstör sin omgivning eller har ett lika starkt socialt partnerbehov av oss människor. Så länge som buren är ren och de får rätt mat och miljö, är de nöjda och mår bra.

En mindre krävande fågel, papegoja som raknäbb, klarar bättre att vara ensam, men man får inte tro att man kan lämna den ensam för det. De brukar också vara lättare att utfodra då de inte ställer lika höga krav som mer krävande fåglar. En ensam fågel kräver alltid sin ägares uppmärksamhet. Har man flera fåglar, stimulerar de varandra och kräver inte lika mycket uppmärksamhet som en ensam fågel.

Man ska inte tro att man kan ha fåglar som en vacker möbel bara för att man köper en mindre krävande art eller köper två fåglar. Alla fåglar, lätta som svåra, kräver daglig omvårdnad och tillsyn.

Kostnader

Att ha en stor papegoja kostar mycket pengar. Papegojor är dyra i inköp, de ska ha en stor bur vilket oftast är dyr i inköp. Har man en stor papegoja är det bra om den är försäkrad, en veterinärförsäkring kostar runt 300 kr/år (2006), vill man sedan livförsäkra den stiger kostnaden betydligt, priset är beroende på fågeln värde. En stor utgift är även mat och leksaker. Att ha en stor papegoja kan kosta flera hundra kronor i månaden, plus det den förstör. Man måste inse att detta ingår i hållandet av en stor papegoja och glatt hala fram plånboken.

Även ovanliga raknäbbar, t ex exotiska frukt- och insektsätare är mycket dyra i inköp i relation till sin storlek och livslängd och deras foderkostnader kan uppgå till en stor summa varje månad. Många gånger måste kanske maten importeras från specialaffärer.

Väljer man att ha en vanligare mindre krävande fågel blir det betydligt billigare.

Vilken fågel är bra som första fågel?

Har man ingen eller väldigt liten erfarenhet av fåglar, rekommendera vi att man börjar med att köpa en mindre krävande fågel. Till exempel en fink eller liten papegoja.

De finkar vi kan rekommendera är måsfink, sebrafink eller kanariefågel. Vill man utvecklas i sin hobby med att försöka få ungar av sina finkar är dessa arter ett bra val då de inte är så känsliga för störningar när de häckar. Bara för att de är lättare att hålla, betyder de inte att man inte kan söka utmaningar med sin uppfödning. De finns många utmaningar för den som söker. Dessa arter håller även många mycket erfarna uppfödare på med och vissa av dem är organiserade i en till Riksförbundet Svensk Fågelhobby hörande specialförening. Många är även väldigt duktiga på genetik och av dem finns mycket att lära.

Vill man ha en liten papegoja, rekommenderar vi att man börjar med undulat, dvärgpapegoja eller nymfkakadua. Dessa fåglar är lättskötta och kan bli mycket personliga och tillgivna. De är ofta fulla med hyss vilket gång på gång lockar till skratt. Vill man fördjupa sig i dessa arter finns det en stor utmaning för den som vill. Även inom dessa släkten lägger många duktiga uppfödare ner all sin tid. Det finns många olika varianter av undulat och dvärgpapegoja som den duktige kan föda upp. Är man intresserad av att föda upp så kallade utställningsundulater finns det en specialförening man kan bli medlem i. Även nymfkakaduor och dvärgpapegojor är mycket stora inom fågelhobbyn.

Sebrafink och kanariefågel är två lämpliga arter att börja med. Undulat, dvärgpapegoja eller nymfkakadua är lämpliga arter att börja med för den som vill ha en papegoja.

Har man haft fågel tidigare eller är mycket påläst kan man skaffa mer svårhållna fåglar.

De finkar vi kan rekommendera är de australiensiska finkarna sävastrild och bältfink. Dessa kräver inte att få komma utomhus sommartid för att må bra vilket de afrikanska finkarna gör.

Är man intresserad av större papegojor kan vi rekommendera följande arter, morhuvad papegoja, Meyers papegoja och svarthuvad/rosthuvad vitbukspapegoja. Även den lilla vitpannade amasonen är en trevlig fågel, men den har enorma röstresurser och skriker väldigt högt och ofta för att vara en så pass liten fågel.

Vi kan inte rekommendera att man som nybörjare köper en större papegoja, t ex ara, amason, kakadua, ädelpapegoja eller grå jako. Vi har tyvärr alldeles för stor erfarenhet av att dessa omplaceras efter en tid. Den lilla tama fogliga papegojungen utvecklas till ett monster då den har blivit könsmogen. Den oerfarna ägaren har ingen möjlighet att ha kvar fågeln då den blivit ett ohanterbart skrikande och bitande odjur.

Många gånger omplaceras även dessa stora papegojor då ägarnas familjeförhållande ändras, t ex barn, studier etc. Allt för ofta anser sig ägarnas inte ha den tid som behövs för papegojan. Det är allt för vanligt att man inte planerat långsiktigt, att köpa en stor papegoja innan man bildat familj eller i någon annan form kan se hur framtiden ser ut. Att skaffa en stor papegoja under studier, innan pojkvännen eller flickvännen sagt sitt, eller innan barnen kommit till världen, ökar risken radikalt för att framtida livssituationer inte fungerar med fågeln. Den börjar då må dåligt vilket resulterar att den skriker mer och till och med kan börja plocka sig.

Papegojkurs

Många som skaffar sig en hund börjar med att gå en valpkurs hos en hundklubb. Man får där lära sig de grundläggande kunskaperna om vad det innebär att ha en hund. Men när man köper en papegoja, som till skillnad från hunden inte är framavlad för att vara leva som ett tamdjur, går man ingen kurs. Vi kan därför starkt rekommendera att man går en papegojkurs INNAN man köper sin första papegoja.

Papegojkurser hålls av Djurkliniken Roslagstull i Stockholm. Kurserna hålls antingen på veckorna eller som helgkurs. På dessa kurser får man lära sig det grundläggande kunskaperna man behöver för att papegojan ska må bra. Det finns även indikationer på att denna kurs kommer att hållas på andra platser i landet i framtiden.

Man får lära sig vad som krävs för att papegojan ska må bra i fångenskap. Man lär sig hur buren ska vara utformad och dess inredning, olika tips på leksaker och varför papegojan behöver stimulans, både psykiskt och psykiskt. Man får lära sig i vilken miljö papegojan mår bäst, att den behöver hög luftfuktighet och UV-ljus. Man diskuterar om mat och varför det är bra att papegojan ska få leta efter sin mat.

En stor del av kursen ägnar man sig åt papegojans beteende. Man börjar med att få lära sig om papegojans kroppsspråk. Man talar om papegojans normala beteende i det vilda. Vidare om dess uppfostran, varför och hur man ska träna sin papegoja för att den ska få den intellektuella utmaning som den behöver. Detta är inte lätt, igen, tänk på att de inte är framavlade utan kommer som moder natur skapat dem. Detta innebär även att det är mycket större skillnader mellan de olika arterna än mellan hundraser.

Efter det får man lära sig mycket om olika problembeteenden såsom skrikande och bitande och aggressivitet, varför de uppstår och hur dessa analyseras och hur man kan åtgärda olika problem.

När kursen är klar får man med sig litteratur om hur man fortsätter att öva hemma för att sin papegoja ska må bra.

Sammanfattningsvis är det en mycket bra kurs som rekommenderas att man helst går innan man köper sin fågel eller i början av sitt fågelägande. Gör man det så kan man undvika att mycket går fel med sin fågel.

Var köper jag en papegoja?

När man väl bestämt sig för att köpa en fågel, börjar funderingarna var fågeln ska köpas; i en zooaffär, hos uppfödare eller en äldre fågel av en privatperson?

Att köpa i en zooaffär är mycket dyrare än att köpa direkt från en uppfödare. Det är inte ovanligt med priser som är flera gånger högre, så vi pratar om stora belopp. Många zooaffärer köper in sina fåglar via en grossist som importerat fåglarna från utlandet, framför allt från Holland eller Belgien. I dessa länder finns det uppfödare som har stora farmer där det föds upp massor av fåglar under industriliknande förhållanden. Köper du en sådan fågel, detta gäller framför allt mindre papegojor, parakiter och raknäbbar, får du oftast inte veta var och när fågeln är född eller under vilka omständigheter den är uppvuxen. Många gånger blir fågeln även stressad av alla transporter och av att sitta i en zooaffär där det ofta springer massor av kunder runt buren. Självklart finns det undantag där zooaffärer köper fåglar direkt från svenska uppfödare då du kan få ett uppfödningsbevis och där fåglarna sitter i en lugn och trygg miljö.

Vi vill rekommendera att man vänder sig direkt till en uppfödare om man vill köpa en ung fågel. Inom Sverige finns många uppfödare som föder upp många olika arter och STF hjälper gärna till med kontakter i hela Sverige.

Bokar du en fågel hos en uppfödare kan du följa din fågel från det att den föds tills dess att den är stor nog att komma hem till dig. Du vet då var och när fågeln är född och under vilka förhållanden den är uppväxt, normalt innebär detta mycket bättre förhållanden än för en importerad fågel med resultat att fågeln är i mycket bättre kondition fysiskt som mentalt. Fågeln är ofta ringmärkt och du får ofta med dig ett uppfödningsbevis. Köper du en större fågel (framför allt mellanstora papegojor och större papegojor) från en uppfödare som är medlem i en förening ansluten till Riksförbundet Svensk Fågelhobby får du också en leveransförsäkring. Den kan du senare förvandla till en liv- och veterinärförsäkring hos Agria.

När man köper en unge, ska man vara säker på att den är avvand och att den kan äta själv. I det vilda stannar t ex de stora arorna hos föräldrarna cirka ett år. Se därför till att ungen inte blivit tvångsavvand i förtid. Be att få med den mat som fågeln är van vid att äta så kommer de igång att äta lättare i sitt nya hem. Då många uppfödare är intresserade av hur deras fåglar får det och hur de mår, har många köpare kontakt med uppfödaren efter köpet. Fråga därför redan när du bokar din unge om det är okej att hålla kontakten efteråt. Uppfödarna är många gånger villiga att hjälpa till med olika frågor som uppkommer och olika praktiska saker så som kloklippning och vingklippning.

Många äldre fåglar säljs också av privatpersoner. Vid köp av privatpersoner gäller det att vara uppmärksam på fågelns ålder, stämmer det vad säljaren säger? Fråga om det finns uppfödningsbevis eller om den är ringmärkt. Finns uppfödningsbevis ser du när fågeln är född, vilka som är föräldrar och vem som fött upp fågeln. Är fågeln ringmärkt med en svensk ring, går det oftast att få fram vem uppfödaren är. Även om inte uppfödaren har fört bok över sina ungar, så kan man oftast få reda på vilket år den är född via ringkontot.

Det gäller också att vara medveten om att fågeln kan ha skaffat sig en del vanor och ovanor, ta därför reda på så mycket om fågeln som möjligt. Ett exempel är en person som köpte en ara som var några år. Fågeln hade av de första ägarna alltid fått det sista som var kvar av glasspinnen eller glasstruten. Då fågeln var mycket snäll hade den nya ägaren fågeln på axeln en sommardag och köpte då en glass. När den nya ägaren skulle stoppa in den sista biten av glassen i munnen högg aran den nya ägaren kraftigt i kinden, aran hade ju inte fått den sista biten vilket han var van att få och blev därför sur. Fråga alltså ägaren så mycket som möjligt om fågeln, vad den gillar, vad den ogillar, om den har några vanor och ovanor mm.

Man bör också fråga VARFÖR säljer ägaren sin fågel, är det en problemfågel?

Det kan låta lita negativt att köpa en så kallad andrahandsfågel men det behöver det inte vara. En äldre fågel har mer livserfarenhet vilket ger dem en större personlighet. Många gånger är även äldre fåglar lite lugnare än ungfåglar vilket många kan tycka är skönt. Har man sedan tidigare en äldre fågel kan det passa bättre att köpa en kompis i samma ålder. Även om till exempel en nymfkakadua är 10 år när den säljs, är det ingen ålder då den har många år kvar att leva.

Det finns en bra bok som vi kan rekommendera i ämnet, The Second Hand Parrot av Mattie Sue Athan ISBN 0-7641-1918-4. Boken är på engelska men är lättläst.

Många i styrelsen har tagit hand om äldre fåglar och vi har mycket god erfarenhet av det. Visst kan det vara mer jobb än att köpa en unge, men det är också en utmaning! Både ungar och äldre fåglar är en utmaning, men på olika sätt.

Vad ska man titta på?

Vad ska man titta på hos fågeln när man köper den för att veta om den är frisk?

Be ägaren eller någon i zooaffären att ta ut fågeln, så att du får titta ingående och känna på fågeln. Är den inte tillräckligt tam för att känna på, be att någon annan håller den i till exempel en handduk. Får du inte känna på fågeln skulle jag bli skeptisk, finns det något att dölja?

Ögonen, är de klara och fulla av liv eller glanslösa och halvslutna? Näsborrarna, är de rena och fräscha eller rinner de ur dem eller är de igentäppta av färskt eller intorkat snor? Näbben, är den lagom lång och ren eller är den smutsig, lång eller snedväxt? Hur är hullet? Be att få känna på fågeln. Känn framförallt runt bröstbenet. Bröstbenet ska kännas, men man ska känna att det finns muskler runt benet. För att kunna avgöra detta krävs det att man han känt på fåglar tidigare. Har man inte det, be gärna någon mer erfaren fågelägare att komma med och känna och titta på fågeln. Fråga efter vikten på fågeln och kontakta andra ägare med samma art och jämför vikten mellan olika fåglar. Honor väger oftast mindre än hanar. Ser benen och vingarna ut som de ska, titta så att de inte är deformerade och sneda. Fjäderdräkten, är alla fjädrar hela och rätt färgade, är den matt eller glänser den?

Vitaminbrist ger ofta missfärgade fjädrar. Tänk på att handmatade papegojor kan vara lite smutsliga av välling runt näbben och på bröstet. På unga fåglar kan vingpennor och stjärtfjädrar vara trasiga då det gått sönder i boet eller den första tiden då de inte vet att de har en stjärt.

Skadade fötter på grund av fel kost som de till höger är tyvärr en allför vanlig syn bland papegojor.

Fötterna, är klorna lagom långa eller är de för långa och missväxta? Hur ser huden ut under fötterna? Hos papegojor och parakiter ska huden vara reptillik under fötterna, eller är den slät och röd?

Hur ser det ut runt kloaken (bajshålet), är det rent eller finns det intorkad avföring på fjädrarna runt kloaken? Är hålet knappt synbart eller är det stort och rött?

Avsluta med att under en längre tid studera fågeln. Är fågeln nyfiken, intresserad och alert eller slö? Titta också efter hur den rör sig, rör den sig lätt eller rör den sig med svårigheten?

Är du osäker, ta med en mer erfaren fågelägare och de han eller hon om hjälp att bedöma fågeln.

Har du funderingar kring ditt köp av fågel är du välkommen att kontakta oss.

Text: Ewa Sjödin