Lagar, föreskrifter och allmänna råd

Att hålla fåglar i fångenskap i Sverige regleras idag genom olika lagar, föreskrifter och allmänna råd. Vad är det som gäller egentligen? Vilka paragrafer gäller mig? Hur ska jag tolka dem? Det är många gånger komplicerat att förstå juridiska termer och formuleringar. Här samlar vi allt som har med lagar, föreskrifter och allmänna råd att göra så att du slipper leta. Sorterat efter relevans för sällskapsfåglar. Lagar är regler som alla i landet måste följa. Föreskrifter är regler som är tvingande och generellt gällande. Regeringen har gett Jordbruksverket behörighet att besluta om föreskrifter för hållande av sällskapsfåglar. Allmänna råd är generella rekommendationer om hur föreskrifter och lagar kan eller bör tolkas. Allmänna råd är inte bindande men om man väljer att inte följa de allmänna råden ska man kunna visa att samma resultat uppnås.

 

Djurskyddslagen (2018:1192)

2 kap. Allmänna bestämmelser om hur djur ska hanteras, hållas och skötas.

1 §   Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

2 §   Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
1. deras välfärd främjas
2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende)
3. beteendestörningar förebyggs

3 §   Den som håller djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov.

4 §   Djur ska ges tillräcklig tillsyn. Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten som är av god kvalitet. Foder, vatten och utfodringsrutiner ska anpassas efter djurets behov.

6 §   Förvaringsutrymmen för djur samt hägn ska ge samtliga djur tillräckligt skydd. De ska även ge djuren utrymme att kunna röra sig obehindrat och att kunna vila på ett för djuren lämpligt sätt. Förvaringsutrymmen för djur ska hållas rena. Klimat, ljus- och ljudförhållanden i förvaringsutrymmen ska vara anpassade till djurens behov.

7 §   Inredning och utrustning i förvaringsutrymmen för djur och inhägnader utomhus för djur får inte utformas på ett sätt som
1. medför en risk för att djuren skadas eller för att djurens hälsa försämras, eller
2. otillbörligt inskränker djurens rörelsefrihet eller annars verkar störande på dem.

8 §   Djur av tamdjursart får inte överges.

 

Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd (2019:15)

6 kap. Särskilda bestämmelser för hållande av sällskapsfåglar.

1 §   Sällskapsfåglar av arter som i naturen inte lever solitärt ska hållas i par eller i grupp i ett gemensamt förvaringsutrymme. Individtätheten ska anpassas så att fåglarna inte stressar eller skadar varandra. Om en fågel är onormalt aggressiv mot andra fåglar så att det finns en uppenbar risk att den skadar dem, får den utan hinder av första stycket hållas ensam i ett separat utrymme. Den ska dock kunna kommunicera visuellt och verbalt med en eller flera individer som tillhör samma art eller släkte. Första stycket gäller inte om fåglarnas behov av att vara tillsammans med andra fåglar istället tillfredsställs genom kontakt med människor.

→ Allmänna råd till 1 §; om det är nödvändigt för att undvika onödig stress, när fåglar hålls i separata utrymmen, kan man avgränsa burarna så att fåglarna har möjlighet att välja om de vill exponera sig för varandra eller inte.Om fågelns behov av social kontakt ska täckas av en mänsklig kontakt bör det sociala umgänget med människan vara av en omfattning som säkerställer att inga onormala beteenden orsakad av bristande social kontakt uppkommer. 

2 §   Begränsning av flygförmågan hos fåglar får endast ske om

1. fågeln är över ett år gammal
2. fågeln inte kan tränas att använda flygsele
3. begränsningen utförs genom vingtrimning
4. vingtrimningen bara sker en gång om året

Vingtrimning ska ske på så sätt att fågeln efter begränsningen har god stabilitet och tillräcklig lyftkraft för att eliminera risken att den skadar sig när den försöker flyga. Om det finns veterinärmedicinska skäl får en fågels flygförmåga, utan hinder av första stycket punkt 4, begränsas mer än en gång om året.

3 §   En sällskapsfågel får inte tjudras via en fotring. Ett koppel, som hanteras av en människa, får dock tillfälligtvis fästas vid fågeln via en flygsele eller motsvarande.

4 §   En fågelunge som är beroende av att matas ska hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel. Handmatning får endast ske om de vuxna fåglarna inte matar ungarna eller om de vuxna fåglarnas beteende är skadligt för ungarna.

→ Allmänna råd till 4 §; fågelungar bör efter kläckningen hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel följande tidsperiod; för undulater och dvärgpapegojor gäller minst 6 veckor. För nymfkakaduor gäller minst 7 veckor och för finkar och tättingar gäller minst 30 dagar. Unghanar som börjat färga ut bör dock inte hållas tillsammans med fadersfågeln.

5 §    Häckande sällskapsfåglar får inte tillåtas att producera så många kullar i sträck att det påverkar deras hälsa menligt.

→ Allmänna råd till 5 §; häckande sällskapsfåglar bör inte ges möjlighet att få fler än två kullar i sträck under en häckningsperiod. Om en kull innehållit endast ett fåtal ungar kan dock fåglarna ges möjlighet att få tre kullar under perioden.

6 §    Marklevande sällskapsfåglar får inte hållas på nätgolv.

7 §   Sällskapsfåglar ska minst ha de utrymmen som framgår av nedanstående bild. På exteriörutställning, under den tid då domaren bedömer fåglarna, får sällskapsfåglar tillfälligtvis, under en tid av maximalt 1 dygn, hållas i mindre bedömningsburar.

8 §   Bottnen i burar till marklevande sällskapsfåglar ska vara täckt med strömedel.

9 §   Sällskapsfåglar ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö som stimulerar dem att utföra sina naturliga beteenden och förhindrar att de utvecklar beteendestörningar.

→ Allmänna råd till 9 §; miljön bör innehålla för arten anpassade material, t.ex. naturmaterial, och anordningar att klättra, gunga och hoppa på, material eller föremål att gnaga på och plocka sönder samt bottensubstrat, inredning och foderanordningar som stimulerar födosöksbeteende. En för sysselsättning berikad miljö upprätthålls genom att berikningsföremål och metoder byts ut med så täta intervall att fågeln inte tappar intresset och slutar använda föremålen. Sällskapsfåglar bör dagligen ha tillgång till utrymmen där de kan utföra naturliga rörelsemönster såsom att flyga fritt.

10 §   Sällskapsfåglar av arter som inte är enbart marklevande ska ha minst två rena sittpinnar. Om flera fåglar hålls tillsammans ska det finnas sittpinnar i sådan omfattning att alla fåglar kan sitta på pinne samtidigt utan att konkurrens eller aggressivitet uppstår.

→ Allmänna råd till 10 §; om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans bör den totala längden av alla sittpinnar tillsammans vara större än det dubbla måttet på fåglarnas sammanlagda bröstbredd.

11 §   Sittpinnarna ska vara av en grovlek som är anpassad till fågelns fotstorlek och vara tillverkade av ett material som, utan att vara slipande, ger fågeln ett tillräckligt fotfäste.

→ Allmänna råd till 11 §; minst en sittpinne bör vara så grov att fågeln inte kan få tårna att mötas runt den. Sittpinnarna bör ha olika diameter eller form så att fågeln kan träna sina fötter med olika grepp. Sittpinnar bör vara tillverkade av trä eller annat material med liknande egenskaper.

12 §   Sittpinnarna ska vara placerade så att burens volym kan utnyttjas till längsta möjliga flygsträcka och så att fåglarnas spillning inte förorenar mat, vatten eller andra fåglar samt så att fåglarnas stjärtfjädrar inte annat än tillfälligtvis kommer i kontakt med foder, vatten eller burgolv.

→ Allmänna råd till 12 §; i en rektangulär bur bör minst två sittpinnar vara placerade på tvären i var sin ände av buren. Inredning bör inte placeras mellan sittpinnarna på ett sådant sätt att fåglarnas flygmöjligheter inskränks.

13 §   Marklevande sällskapsfåglar ska ha en inredning på burbottnen där de kan söka skydd.

14 §   Sandbadande sällskapsfåglar ska ha ren och finkornig sand för sandbad.

15 §   Badande sällskapsfåglar ska ha rent badvatten. Fågelbadets utformning och djup ska vara anpassat till fåglarnas storlek och art. Ett fågelbad får inte vara djupare än att fåglarna bottnar.

16 §   Sällskapsfåglar får hållas vid lägre temperaturer än vad arten under normala väderleksförhållanden utsätts för i vilt tillstånd, under förutsättning att detta inte påverkar deras hälsa menligt och att de ges möjlighet att vänja sig successivt till den lägre temperaturen. Sällskapsfåglar ska alltid ha tillgång till ett utrymme där temperaturen överstiger 0°C.

17 §   Häckande sällskapsfåglar och sällskapsfåglar som hålls i en för dem ny miljö ska ha ett svagt ljus under natten.

18 §   Om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans ska alla, utan att hindras av varandra, kunna nå fodret. Sällskapsfåglar med hög ämnesomsättning eller särskilda behov ska ha fri tillgång till foder. Prydnadsfjäderfä som hålls utomhus eller i byggnad där temperaturen understiger 0°C ska ges ljummet dricksvatten minst två gånger dagligen.

→ Allmänna råd till 18 §; om flera sällskapsfåglar hålls tillsammans bör fodret vara tillgängligt så att minst en tredjedel av fåglarna har möjlighet att äta samtidigt. Tomma fröskal som samlas i foderbehållare bör avlägsnas så ofta att fodret alltid är åtkomligt för fåglarna. Små sällskapsfåglar, av mindre längd än 15 cm, samt sällskapsfåglar som huvudsakligen äter nektar, frukter eller insekter bör ha fri tillgång till foder. Häckande sällskapsfåglar bör ha fri tillgång till foderkalk. Små sällskapsfåglar och fröätande sällskapsfåglar som inte skalar fröna bör ha fri tillgång till matsmältningsgrus. Små fågelarter, såsom kanariefåglar och liknande, bör ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 0,8–1,2 mm. Större fågelarter kan även ges matsmältningsgrus med en kornstorlek på 1,2–2,0 mm.